Den mycket förnämliga helgen är nu över. Klockan är mitt i natten, och jag sitter och låter tankarna ströva bort till vilda fantasier och imaginationer. Jag funderar bland annat på varför vissa petar ut russinen ur sina lussebullar, men mest av allt funderar jag på Zelda. Därför har jag bestämt att här och nu ska det finnas en lista med fem anledningar till att längta efter Zelda på Cyberlife. Here we go.


Det här är de fem bästa anledningarna till varför jag ibland fnissar på bussen när jag blir för exalterad av fantasier om nästa Zelda-spel:  


* Det är ett nytt Zelda-spel vi snackar om här... ETT NYTT ZELDA-SPEL!

* Spelet har Zelda i titeln!

* Spel med Zelda i titeln resulterar i 9 fall av 10 i rena jävla mästerverk.

* Shigeru Miyamoto arbetar med Zelda!

* Koji Kondo arbetar med Zelda!


Vänta nu... Den listan var ju inget vidare informativ... Jag får göra en ny. Fem anledningar att längta tills Nintendo visar upp nya Zelda:


* Det ska bli oerhört spännande att se vilken riktning Nintendo har gått mot den här gången. En uppföljare på Majoras Mask? En uppföljare på Wind Waker med samma grafiska stil? Ett helt nytt koncept? Unga Link eller tonårs-Link? Själv blir jag sprallig i brallorna bara av att fundera...

* När jag sa att spel med Zelda i titeln oftast resulterar i mästerverk så skojade jag inte. Ingen skrattade, inte en endaste en, inte ett endaste dugg. Alla vet att Zelda hållit så galet hög lägstanivå ända sedan starten för 20 år sedan att man blir vimsig i skallen, och att ett team med erfarenhet av tidigare spel i serien skulle misslyckas den här gången är ungefär lika tänkbart som att ett paket nudlar kommer att attackera dig när du går på promenad nästa gång. 

* Musiken har alltid varit en oerhört viktig del av Zelda-spelen. Redan i det första spelet till NES hördes tema-låten som lever än idag, och tillsammans med Mario-temat är det den mest kända signaturmelodin till ett spel någonsin. Det var dock inte förren i Ocarina of Time som musiken faktiskt blev en viktig del av spelet, och låtarna därifrån betraktar jag som världens överlägset bästa spelmusik. Twilight Princess lekte mest med gammal musik och Kakariko Village var en ren remix av den gamla klassikern från OoT. Nu hoppas jag att Koji Kondo vågar sig på nya mästerverk.

* Att spela Zelda är som att ge sig in i den allra djupaste saga, fast för både vuxna och barn. När jag spelade Majoras Mask vid 11 års ålder så förstod jag inte att spelet handlade om döden och ångesten runt om. Jag gillade det av andra anledningar, som att det var roligt att försöka klura ut varför den mystiska tjejen med blått hår gick runt med rävmask på nätterna. Zelda har något för alla, och jag suger med glädje in allt det har att erbjuda.

* Referenserna till tidigare spel är alltid många i Nintendos spel, och för mig som spelat alla Zeldaspel till konsol samt Phantom Hourglass till DS är det som julafton, påsk och födelsedag hela dagarna att ströva runt i Zelda-universumet och leta efter dessa.





Väntan är lång och längtan är stor, men håll ut, likasinnade Zelda-älskare! Håll ut...