Nej, spelen var inte bättre förr
Jag stötte på en gammal bekant idag som heter Marcus. Han växte upp under 80-talet och har många goda minnen ifrån NES-eran. Självklart passade jag på att ta ett snack med honom i en och en halv timme... Just det här samtalet är en av de få konversationer i mitt liv där jag önskar att varenda liten sekund hade spelats in via mikrofon så att jag hade kunnat lägga upp hela härligheten här i bloggen, för jäklar anamma vilken intensiv diskussion.
Det pratades om det kryptiska Zelda, att speed-runna Zelda 2, att Marcus spelade Mario Bros 3 på Ikea innan det släpptes så att han kunde skryta om det för sina kompisar i skolan, vart man köpte spel på 80-talet, att han ägde en fullt fungerande dansmatta med spelet Stadium Events som han lånade ut till Scouterna så att den blev alldeles förstörd och mycket, mycket mer.
Marcus upplevde de ljuva åren när Super Mario var något nytt och häftigt, när våldsspel var något främmande, förbjudet och väldigt osvenskt, när man köpte spel på leksaksaffärer för 500 kronor styck och bara kunde hoppas att man snubblade över ett mästerverk och inte Trojan eller Donald Duck.
Jag är avundsjuk. Förvisso fick jag åtminstone uppleva Sega Mega Drive-tiden som ägde rum tidigt på 90-talet, men det är inte samma sak. Nintendo hade Mario, Zelda, Metroid, Contra, Bionic Commando, Double Dragon och Mega Man (och sjukt många fler mästerverk). Mega Drive hade Sonic, en skum kille vid namn Alex Kidd och Michael Jackson. Förutom de obligatoriska Disneyspelen såklart.
Det allra häftigaste med Marcus softa spelbarndom är att han fortfarande har kvar alla spelen, och att han då och då tar upp Zelda 2 bara för att speed-runna det igen. Precis som på 80-talet, precis som på den tiden man bara hade råd med några ynka spel per år och hade tid att njuta av de till fullo.
Igår köpte jag Crysis Warhead. Snart ska jag köpa Fable 2. Mass Effect hann jag såklart inte klara. Spore hinner jag absolut inte sätta mig med så mycket som jag skulle vilja. Metroid Prime har jag inte klarat än, inte heller Resident Evil 4. Warhammer Online som jag faktiskt sett fram emot finns det ingen chans i världen att jag har tid för, och vart tog mitt intresse för Half-life 2 och TF2 vägen?
Spelen var inte bättre förr. Men förutsättningarna för spelarna att stressfritt kunna njuta av sina spel var oändligt mycket större.
Det pratades om det kryptiska Zelda, att speed-runna Zelda 2, att Marcus spelade Mario Bros 3 på Ikea innan det släpptes så att han kunde skryta om det för sina kompisar i skolan, vart man köpte spel på 80-talet, att han ägde en fullt fungerande dansmatta med spelet Stadium Events som han lånade ut till Scouterna så att den blev alldeles förstörd och mycket, mycket mer.
Marcus upplevde de ljuva åren när Super Mario var något nytt och häftigt, när våldsspel var något främmande, förbjudet och väldigt osvenskt, när man köpte spel på leksaksaffärer för 500 kronor styck och bara kunde hoppas att man snubblade över ett mästerverk och inte Trojan eller Donald Duck.
Jag är avundsjuk. Förvisso fick jag åtminstone uppleva Sega Mega Drive-tiden som ägde rum tidigt på 90-talet, men det är inte samma sak. Nintendo hade Mario, Zelda, Metroid, Contra, Bionic Commando, Double Dragon och Mega Man (och sjukt många fler mästerverk). Mega Drive hade Sonic, en skum kille vid namn Alex Kidd och Michael Jackson. Förutom de obligatoriska Disneyspelen såklart.
Det allra häftigaste med Marcus softa spelbarndom är att han fortfarande har kvar alla spelen, och att han då och då tar upp Zelda 2 bara för att speed-runna det igen. Precis som på 80-talet, precis som på den tiden man bara hade råd med några ynka spel per år och hade tid att njuta av de till fullo.
Igår köpte jag Crysis Warhead. Snart ska jag köpa Fable 2. Mass Effect hann jag såklart inte klara. Spore hinner jag absolut inte sätta mig med så mycket som jag skulle vilja. Metroid Prime har jag inte klarat än, inte heller Resident Evil 4. Warhammer Online som jag faktiskt sett fram emot finns det ingen chans i världen att jag har tid för, och vart tog mitt intresse för Half-life 2 och TF2 vägen?
Spelen var inte bättre förr. Men förutsättningarna för spelarna att stressfritt kunna njuta av sina spel var oändligt mycket större.
Kommentarer
Postat av: Daniel
Du är allt bra bortskämd. Du fick uppleva Sega Mega Drive-tiden. Vad fick jag, den sketna PS2-eran när allt redan var uppfunnit i spelgenar, ingen nymodighet.
Postat av: T-mannen
Hade faktiskt också en Mega Drive. Kommer dock inte ihåg så mycket av den.
Trackback
