Vaknade med feber idag igen, så det blev till att stanna hemma. Började dagen med att försöka köpa Bionic Commando: Rearmed från Xbox Live Arcade, men det visade sig vara ödesdigert. Blockeringar och konstiga fel ledde till att jag fick ringa supporten som efter två timmars meckande med ett tjugotal olika lösningar kom fram till att det här problemet bör vara löst inom 48 timmar.

Inget Bionic Commando: Rearmed på högst 48 timmar alltså. Tur då att man har originalet till NES, men det nya verkar lite flashigare av någon anledning. Men vad vet väl jag... 




Så, efter att ha spelat Bionic Commando, kommit till mitten av spelet och upplevt tre miserabla dödsolyckor tätt följda av texten Game Over bestämde jag mig för att ge ett annat spel chansen att visa vad det går för. Ett spel som kräver så sjukt mycket uppmärksamhet av mig som spelare att om jag inte spelar det på någon vecka eller två så har jag helt glömt bort vad det egentligen är man ska göra. Jag talar om Mass Effect.

Första gången jag spelade det tyckte jag att det var krångligt, stort och ganska långtråkigt. Det är som att försöka sätta sig in i en gigantisk TV-serie på 4 säsonger. Om man inte är uppmärksam och hänger med så blir det tråkigt, och förra gången jag spelade det så hade jag inte möjligheterna att vara uppmärksam och fokusera på spelet.

Den här gången gick det bättre. Klockan 13.00 på en måndag finns det inte alltför mycket att göra om man är sjuk, så jag kunde lugnt sjunka ner i datorstolen, dra ner rullgardinerna, dra upp volymen och göra en helt ny sparfil. Efter tre timmars spelande är jag nu salig. Vilket jäkla lir! Vilken story! Och det har bara börjat!

Att sätta sig in i Mass Effect är svårt. Man måste orka med en hel del story, men belöningen som väntar när man väl är insatt är helt makalös.

Nu måste jag kila. Rymdäckelpäckel väntar på smisk, bara ett knapptryck bort.