Vaknade klockan 5 imorse och kunde inte somna om. Tassade ner till soffan och bänkade mig tillsammans med Mirror's Edge, och gårdagens lyriska första intryck består. Mirror's Edge är adrenalin, hela vägen. Åtminstone till fjärde kapitlet där jag befinner mig, men jag skulle bli förvånad om det sjönk i kvalitét helt plötsligt.

Det händer så mycket på samma gång, konstant, och det här är verkligen ett spel för mig. Just nu känns det inte helt orimligt att jag skulle kunna förklara Mirror's Edge för 2008 års bästa spel, men det får vänta och se. Nu ska jag ner till Faith och Mirror's Edge igen.