The Legend of Zelda: Phantom Hourglass Ett bärbart Zelda som styrs enbart med en liten pinne kan väl ändå inte vara kul? Jo, det är precis det Nintendo har lyckats med. Sätt dig nu i en avslappnad sittställning och låt mig förklara varför du illa kvickt borde vissla ned till din lokala spelbutik och hojta ett bastant: ”Zelda eller döden!”


I begynnelsen skapade Shigeru Miyamoto legenden om den vackra prinsessan Zelda och den godhjärtade skogsmullen Link. Efter ett dussintal olika förbättringar, eller kanske snarare olika förmedlingar av historien var det dags för en rejäl förändring av konceptet. Förändringen döptes till Wind Waker och var ett av Gamecube’s absolut bästa spel. Den icke kronologiska uppföljaren är nu här, till DS, och Nintendofansen är uppdelade i två läger. Det ena hejar på och älskar hur Nintendo ständigt förnyar sitt koncept, det andra hävdar bestämt att Zelda ska spelas hemma i soffan och inte på tunnelbanan. Jag förstår de som menar att Zelda är ett spel för mysiga hemmakvällar, men måste ändå upplysa om att det är det vi har Twilight Princess till.





Phantom Hourglass är ett hektiskt spel. Glöm långsamma seglatser över en avslappnande ocean. Glöm mysiga, små ställen där man stannar bara för att det är mysigt. Glöm rast och ro över huvud taget. Phantom Hourglass är till för att spelas i kortare sessioner. Du som är van vid Twilight Princess större tempel som kan ta upp till 7-8 timmar att klara kommer att bli förvånad när du efter en kvart har löst ett tempel i Phantom Hourglass, men oroa dig inte, Zelda-känslan finns här med, från början till slut. Faktum är att Phantom Hourglass har något som Twilight Princess saknade, nämligen humorn. Som när en gammal trött gubbe med käpp ber Link att dra fram ett föremål och Link av gammal vana ska snurra runt ett varv och hålla upp föremålet i luften med ett brett smile på läpparna samtidigt som den välkända lilla trudelutten spelas. Innan trudelutten och Link hunnit halvvägs har gubben snott åt sig föremålet med ett ryck och förvåningen samt gapskrattet hos mig som spelare gör mina medresenärer på flygplanet från Aten till Stockholm måttligt irriterade.

Om det är något jag vill klaga på så är det den urlöjliga inledningen. Link och den kvinnliga piraten Tetra glider långsamt fram med sitt piratskepp genom en violett dimma när ett spökskepp plötsligt dyker upp. Av någon fullkomligt oförklarlig anledning råkar Tetra bli kidnappad av det här skeppet och för att försöka göra någon sorts skillnad slänger sig Link i vattnet och skriker. Någon minut senare vaknar Link upp genomblöt på en liten ö. Här börjar vårt äventyr och hit ska vi komma tillbaka otaliga gånger under våran resa tillsammans, Link och jag.





Det tar lite tid innan jag vänjer mig vid att styra Link med stylusen men när jag väl vant mig känns det oerhört välgjort och användarvänligt. Allt från att springa till att kasta bomber och skjuta pilar är enkelt och riktigt roligt. Jag stör mig dock på att jag inte ser vad som händer på högra delen av skärmen när jag styr på vänster sida, handen är helt enkelt i vägen.

Jag spelade i stort sett hela spelet med hörlurar av yppersta kvalitet, och det är något som även du borde göra. Musiken är alldeles för viktig för att försvinna bort i ett vimmel av folk och en brummande bussmotor. Gör dig själv och spelet rättvisa genom att spela med lurar alltså! Andra små roliga detaljer med ljudet tillkommer, som att den lilla fén som man så väl känner igen från Ocarina of Time utbrister i exakt samma gamla ”Hey!” när hon har något att säga. Det är såna här små detaljer vilka du kommer att få se ett par stycken av under din resa som höjer Phantom Hourglass från att bara vara ett medelmåttigt Zelda till att bli ett kärt återseende hos gamla klassiker.





Om det var något jag egentligen var skeptisk till när spelet först utannonserades var det grafiken. När Wind Waker släpptes var det ju den underbara grafiska designen alla talade om (även om inte alla var fullt överens om att Zelda faktiskt borde spelas i cel-shading) och för den något ynkliga konsolen DS kan det inte vara helt lätt att bära en sån gigant på axlarna. När jag väl får prova spelet första gången konstaterar jag att nej, det är inte helt lätt för stackars DS att hänga med i svängarna, och kristallklara Wind Waker blev plötsligt väldigt pixligt. Det är egentligen inget problem, jag gillar verkligen hur de mysgröna gräsmattorna går i kontrast mot den torra sanden. Jag gillade det i Wind Waker och jag gillar det i Phantom Hourglass. Skillnaden heter prestandamässig grafik och brukar i Nintendos spel vara väldigt ovidkommande för hur pass bra spelet faktiskt är i slutändan, så även här.

Låt oss knyta ihop säcken genom att konstatera att Zelda: Phantom Hourglass är ett spel i sann Zelda-anda, fast ändå inte. ”Det är som hemma fast annorlunda” som Robert Gustafsson sa i Torsk på Tallinn. Jag kan förstå de som gnäller över bristen på mysiga små ställen att bara hänga på för en stund, som Lon Lon Ranch i Ocarina of Time, jag saknade de också. I slutändan kan jag dock inte annat än erkänna att jag haft riktigt, riktigt kul med Zelda även den här gången, och jag känner mig lika duktig nu som då när jag klarar ett nytt tempel. Även om det såklart är bandesignern och inte jag som varit smart.





Story: 7 Lite väl krystad och inget man egentligen bryr sig om, jag skiter fullkomligt i om Tetra blir bortförd och torterad, jag känner ju henne ändå inte? Eller?

Grafik: 7 Det är snyggt, men aldrig jättesnyggt, och att jämföra det med föregångaren Wind Waker gör mig illamående.

Livslängd: 8 Det tog 9 dagar för mig att klara spelet, och då spelade jag ungefär 2 timmar som mest per dag. Det är alltså ett ganska långt äventyr du har framför dig.

Ljud: 7 Jag gillar inte alls ljudkvalitén i DS, har aldrig gjort. Alltså är det egentligen inte spelets fel men jag kan knappast blunda för ganska tafatta ljudeffekter och småtråkig musik. Ett rejält plus dock för de stämningsfulla återanvändningarna av tidigare spel i seriens ljudeffekter.

Gameplay: 9 Det är skitkul att styra Link med pekpennan, så är det bara. Skitkul och enkelt.


Totalt: 8