Det var bedrövligt länge sen jag skrev något här. Å ena sidan ber jag om ursäkt, men å andra sidan är det inget jobb eller ansvar, så jag säger som Cartman så vist sa: "Wha' eva, I do what I won't!".

På senaste tiden har det blivit mycket World of Warcraft. Enbart World of Warcraft om jag ska vara ärlig. 360't har gått sönder för typ sjunde gången (ja, på allvar) och jag orkar inte ens ringa och klaga den här gången. Jag har bara accepterat att jag inte kan spela Gears of War 2, Fable 2, Mirror's Edge, Rock Band och Guitar Hero längre. Microsoft vinner, jag ger upp. Dessutom har DS'n fått se sig besegrad av min iPod Touch som inte bara bjuder på musik, film och internet, utan även riktigt bra och välgjorda spel.

När man spelar ett och samma spel hela tiden blir man rätt duktig på det. Så är inte fallet med WoW. Trots att min totala speltid ligger på ungefär 300 timmar har jag bara sett ungefär en tredjedel av hela spelet med mina main characters på level 66 och 65. Känns både bra och dåligt, på något sätt. Å ena sidan har jag haft skitkul och har fortfarande massa att upptäcka, men å andra sidan är det 300 timmar vi pratar om. 300 timmar som hade kunnat gått åt till att öva gitarr, hjälpa gamlingar över gatan, eller lära sig dansa med nun-chuks.  



Att roa sig en tisdagseftermiddag. 


Funderar på att ta upp bloggandet igen, på de tillfällen jag känner för det. Vi får se. Har fått erbjudande att blogga för en stor spelsajt som släpps snart där bland annat folk som jobbar (och har jobbat) på Bionic Commando håller hus. Ska bli kul. När det sker lämnar jag nog Cyberlife för gott. Kanske. Vi får se, för som sagt: "Wha' eva, I do what I won't" *kaxig tonårsattityd*