Spelningarna gick bra, för att inte säga kanonbra. Spelmässigt är det ipod Touch som har roat mig på kvällarna, och min DS ligger nuförtiden mest och självdör. Någon gång ibland plockas den upp om jag blir sugen på New Super Mario Bros eller Zoo Keeper, men det är mest Mattis, 3 år, som spelar på den.

ipod Touch har helt enkelt så mycket mer att erbjuda än DS och PSP tillsammans, att det nästan är löjligt. Till att börja med har iPod Touch betydligt högre grafisk prestanda än båda konkurrenterna, och dessutom är spelutbudet extremt billigt. De allra dyraste och mest påkostade spelen ligger någonstans runt 50-lappen, men det finns väldigt många bra spel att hitta för 7 spänn eller till och med gratis.

Ett exempel på ett av dessa spel är Sway. Extremt roande spel som har tillräckligt mycket innehåll för att Nintendo och Sony skulle tycka att det är rättvist att sätta 499 spänn som prislapp. På App Store (iPod Touch och iPhones downloadsite) kostar Sway 38 spänn, och det är ett av de dyrare spelen.



Sway bjuder på ett lättåtkomligt och beroendeframkallande upplägg med färgglad, supersnygg grafik och design, för 38 spänn. Ta dig i röven, My Horse and Me till DS för 450 spänn.

Det känns lite som att Apple äntligen kommit och visat världen hur bärbar underhållning borde se ut. Att det inte är ok med värdelösa spel för 500-lappen, och att en spelkonsoll med dagens teknik borde ha musikspelare, internet, youtubetjänst, videospelare och mycket, mycket mer.

PSP var riktigt bra som konsoll när den först släpptes. Synd att den nu är föråldrad, dyr att hålla i drift (spelen kostar skjortan) och stor som den genomsnittliga dalahästen.


Jag förstår de som laddar ner spel till DS och PSP idag. Det är inte helt moraliskt rätt, men det är det å andra sidan inte att sälja officiella pekpinnar till DS för 50 spänn...